Vårat bästa!
Vid senaste BVC-besöket då Line var 4½ vecka vägde hon 5600 gram & var 60 (!) cm lång! Är helt sjukt vad fort hon växer! Var & träffade brorsan & hans tjej som fick en liten kille, en W i måndags. Gissa om Line ser stor ut i förhållande till honom?!
När fick du reda på att du var gravid? 22 juli 2008
Blev det en chock? Både ja & nej, hade på känn att det var något annorlunda.
Hur gammal var du? 21 år, 22 när hon kom.
Hade du mycket halsbränna? Nej.
Spydde du mycket? Inte alls.
Hade du mycket foglossning? Nej.
Ditt sf mått som störst? 39-40.
Har du fått bristningar? Ja, men är ganska förskonad ändå.
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Var helt övertygad om att det var en kille - blev lagom ställd när de sa att det blev en tjej.
Vad hoppades du på? Ett barn som mådde bra.
Gick du över tiden? Ja, det kan man väl säga, sisådär en 16 dagar.....
Födde du för tidigt? Se ovan.
Hur var förlossningen? Overklig.
Blev du sydd? Ja, tack & lov under narkos, på operation.
Dragen med sugklocka? Ja.
Hur många var inne i förlossningsrummet? Största delen av tiden var det jag, P & världens bästa barnmorska. Mot slutet ramlade det in folk så det var nog 5-6 pers utöver oss.
Hade du någon nära med dig? Ja, mitt livs kärlek & stöd - P.
Vilket BB födde du på? Örebro Universitetssjukhus.
Hur stor var bebisen? 5070 gram & 55 cm lång.
Blev det en pojke eller flicka? Flicka
Vad fick hon heta? Line.
Var allting värt det? Ja! Skulle göra om det imorgon om det var möjligt!
När fick du reda på att du var gravid? 22 juli 2008
Blev det en chock? Både ja & nej, hade på känn att det var något annorlunda.
Hur gammal var du? 21 år, 22 när hon kom.
Hade du mycket halsbränna? Nej.
Spydde du mycket? Inte alls.
Hade du mycket foglossning? Nej.
Ditt sf mått som störst? 39-40.
Har du fått bristningar? Ja, men är ganska förskonad ändå.
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Var helt övertygad om att det var en kille - blev lagom ställd när de sa att det blev en tjej.
Vad hoppades du på? Ett barn som mådde bra.
Gick du över tiden? Ja, det kan man väl säga, sisådär en 16 dagar.....
Födde du för tidigt? Se ovan.
Hur var förlossningen? Overklig.
Blev du sydd? Ja, tack & lov under narkos, på operation.
Dragen med sugklocka? Ja.
Hur många var inne i förlossningsrummet? Största delen av tiden var det jag, P & världens bästa barnmorska. Mot slutet ramlade det in folk så det var nog 5-6 pers utöver oss.
Hade du någon nära med dig? Ja, mitt livs kärlek & stöd - P.
Vilket BB födde du på? Örebro Universitetssjukhus.
Hur stor var bebisen? 5070 gram & 55 cm lång.
Blev det en pojke eller flicka? Flicka
Vad fick hon heta? Line.
Var allting värt det? Ja! Skulle göra om det imorgon om det var möjligt!
Våran lilla familj!
Tack för alla gratulationer! Har inte riktigt haft tid eller lust att sätta mig vid datorn på länge - är ju lite upptagen med annat om man säger så :D
Till slut så kom hon ju då: 16 dagar (!!!!!!) över tiden. Vi var på Spec-MVC för bedömning den 17:e. Sa till P på morgonen att vi inte skulle ta med BB-väskorna, för vi skulle säkert få åka hem iallafall - tänk vad fel jag hade! :D
Fick först ligga med en CTG som såg bra ut, barnmorskan trodde vi skulle få komma tillbaka efter helgen för igångsättning men innan vi fick åka hem var det dags för ultraljud igen. (hade varit där den 15:e & gjort samma saker). När läkaren hade börjat kände jag på mig att det var något som inte stämde - och mycket riktigt så var det så - det fanns i stort sett inget fostervatten kvar & de skulle behövas sätta igång förlossningen nu. Hjälp vilken chock det blev! Ville ju såklart få ut våran bebis men det kändes helt overkligen - skulle det börja nu? Vi åkte hem & hämtade väskorna, stannde & köpte lite godis & dricka & sen bar det av till förlossningen. Vid ultraljudet så kände läkaren även efter om jag hade öppnat mig något och det hade jag, 3 cm. Så de tog hål på hinnorna & tyckte vi skulle passa på att äta lite & se om det satte igång av sig självt. Sagt & gjort, knallade ut i matsalen & försökte äta lite moussaka (ingen hit) men fick inte i mig mycket, dels hann jag få några värkar & sen var jag alldeles för uppspelt & nervös samtidigt. Vi spelade lite kort för att få tiden att gå & helt plötsligt hade det gått två timmar & barnmorskan kom in för att känna om det hade hänt något, annars skulle de sätta ett dropp med värkstimulerande. Men de ville dom allt vänta med för nu var jag öppen 5 cm! Ungefär här började det göra rejält ont - fick in ett gåbord & en pilatesboll, gåbordet var riktigt skönt att stå & hänga emot. Sen var det skiftbyte & vi fick världens underbaraste barnmorska, hon var så bra! Hon trodde att hon skulle få träffa bebisen innan hon slutade för kvällen & hon gick av kl 22, gissa om det kändes peppande! Stod & hängde vid gåbordet & trampade & andandes igenom värkarna, P var världens stöd under hela förlossningen, hade aldrig fixat det utan honom. Barnmorskan tyckte vi skulle prova TENS-apparaten & den var gudomlig! Ska ärligt säga att jag inte direkt trodde på det där innan men jäklar vad det var bra! Prövade att andas lustgas emellanåt men tyckte inte att jag fick någon vidare effekt av det alls, det måste variera väldigt mellan olika personer hur man reagerar på den. Under ungefär två timmar öppnade jag mig inte mer än 8 cm & nu började värkarna bli riktigt starka. Andades som en tok, ville att P skulle höja styrkan på TENS-apparaten & slängde lustgasen till slut, tyckte bara att den var i vägen. Barnmorskan föreslog att de skulle lägga en epiduralbedövning så jag kunde få vila & slappna av & öppna mig de sista 2 cm. Hade absolut ingenting emot det, var bara orolig att det skulle göra ont att lägga bedövningen. Narkosläkaren som kom var riktigt trevlig, det är så man önskar att alla läkare var! Kände av lokalbedövningen men inte mer än så & sen var allt på plats (snacka om att jag hade oroat mig över eventuell smärta i onödan!). Tog ungefär 20 minuter innan bedövningen började ta & jag försökte vila så gott jag kunde men började frysa något fruktansvär så det var svårt. P höll koll på värkmonitorn & frågade om jag inte hade ont, -nej, inte alls svarade jag, hurså? -Näe, jag bara undrade för du har en jättevärk just nu.... :D
(Här var det skiftbyte igen - så tråkigt, för hon som vi hade haft hela eftermiddagen/kvällen var helt underbar & vi fick världens sämsta barnmorska istället.....)
Gick inte lång stund innan det började trycka på nedåt. Var öppen 10 cm & det var bara att börja krysta. Kämpade på ett bra tag, provade olika ställningar - men till slut var det som att luften gick ur mig. Försökte berätta för barnmorskan att jag inte hade några krafter kvar men nej, nej, det hade jag visst enligt henne & detta skulle gå så bra & smidigt så (tänk vad fel hon hade). Kämpade på ett tag till innan jag sa stopp & då kom en läkare & beslutade om att lägga en sugklocka för att hjälpa till. Nu ramlade det in massor med folk på rummet, tror det var 5-6 personer. Läkaren började med en mindre sugklocka (en s.k "Kiwiklocka") men fick snart byta till en annan, större tror jag det var. En barnmorska hävde sig på min mage (detta var det värsta under hela förlossningen). Två undersköterskor stod vid mina ben & tryckte dem uppåt. Här någonstans kopplar jag bort allt & tänker att de får göra vad de vill, bara de får ut ungen snart. Läkaren sa åt mig att ta i för kung & fosterland en sista gång - & sagt och gjort & ut kom en mörkhårig stor bebis som de slängde upp på min mage en kort stund innan de sprang ut med henne (tydligen var hon lite slö när hon kom ut). P blev tillsagd att följa med ut & under tiden kom moderkakan ut & de började inspektera eventuella skador. Såg på deras miner att något inte var bra, frågade hur illa det var men fick inga svar. En barnmorska kom & frågade om jag ville veta vad det blev & jag sa - Det blev väl en kille? -Nehej du, det blev en tjej, en stor & lång tjej! Sen kom P in & hade världens största leende på läpparna & var helt lyrisk över att det blev en tjej. Fick pussa på henne en stund, sen kom läkaren tillbaka & berättade att jag skulle upp på operation för de ville inte sy mig där. Normalt hade jag nog brytit ihop (är rädd för allt med operationer) & gråtit ihjäl mig men slog nog ifrån mig det hon sa & kunde inte sluta titta på våran dotter & tänka att vad de än skulle göra så var det värt det. Fick vara kvar på Förlossningen i 1½ timme innan de hämtade mig för operation, hann amma lite också, skönt att jag hann det innan vi skiljdes åt. Väl uppe på operation frågade om jag kunde få bli sövd (de tänkte lägga en annan spinalbedövning annars) & det gick bra. Somnade med en så skön känsla, att när jag vaknade nästa gång så skulle allt detta vara över & jag skulle få träffa P & Line. Fick ligga på uppvaket någon timma eller så, tjatade hål i huvudet på sköterskan som skulle hålla koll på mig att jag ville till BB. Kl 06.00 fick jag äntligen träffa P & Line igen, de hade varit kvar på Förlossningen & myst hela morgonen. Ja, det var väl det som hände när Line kom till världen, 5070 gram tung & 55 cm lång. Vi åkte hem dagen efter & det var underbart. Idag är hon 23 dagar gammal & helt underbart vacker. <3
/C
Till slut så kom hon ju då: 16 dagar (!!!!!!) över tiden. Vi var på Spec-MVC för bedömning den 17:e. Sa till P på morgonen att vi inte skulle ta med BB-väskorna, för vi skulle säkert få åka hem iallafall - tänk vad fel jag hade! :D
Fick först ligga med en CTG som såg bra ut, barnmorskan trodde vi skulle få komma tillbaka efter helgen för igångsättning men innan vi fick åka hem var det dags för ultraljud igen. (hade varit där den 15:e & gjort samma saker). När läkaren hade börjat kände jag på mig att det var något som inte stämde - och mycket riktigt så var det så - det fanns i stort sett inget fostervatten kvar & de skulle behövas sätta igång förlossningen nu. Hjälp vilken chock det blev! Ville ju såklart få ut våran bebis men det kändes helt overkligen - skulle det börja nu? Vi åkte hem & hämtade väskorna, stannde & köpte lite godis & dricka & sen bar det av till förlossningen. Vid ultraljudet så kände läkaren även efter om jag hade öppnat mig något och det hade jag, 3 cm. Så de tog hål på hinnorna & tyckte vi skulle passa på att äta lite & se om det satte igång av sig självt. Sagt & gjort, knallade ut i matsalen & försökte äta lite moussaka (ingen hit) men fick inte i mig mycket, dels hann jag få några värkar & sen var jag alldeles för uppspelt & nervös samtidigt. Vi spelade lite kort för att få tiden att gå & helt plötsligt hade det gått två timmar & barnmorskan kom in för att känna om det hade hänt något, annars skulle de sätta ett dropp med värkstimulerande. Men de ville dom allt vänta med för nu var jag öppen 5 cm! Ungefär här började det göra rejält ont - fick in ett gåbord & en pilatesboll, gåbordet var riktigt skönt att stå & hänga emot. Sen var det skiftbyte & vi fick världens underbaraste barnmorska, hon var så bra! Hon trodde att hon skulle få träffa bebisen innan hon slutade för kvällen & hon gick av kl 22, gissa om det kändes peppande! Stod & hängde vid gåbordet & trampade & andandes igenom värkarna, P var världens stöd under hela förlossningen, hade aldrig fixat det utan honom. Barnmorskan tyckte vi skulle prova TENS-apparaten & den var gudomlig! Ska ärligt säga att jag inte direkt trodde på det där innan men jäklar vad det var bra! Prövade att andas lustgas emellanåt men tyckte inte att jag fick någon vidare effekt av det alls, det måste variera väldigt mellan olika personer hur man reagerar på den. Under ungefär två timmar öppnade jag mig inte mer än 8 cm & nu började värkarna bli riktigt starka. Andades som en tok, ville att P skulle höja styrkan på TENS-apparaten & slängde lustgasen till slut, tyckte bara att den var i vägen. Barnmorskan föreslog att de skulle lägga en epiduralbedövning så jag kunde få vila & slappna av & öppna mig de sista 2 cm. Hade absolut ingenting emot det, var bara orolig att det skulle göra ont att lägga bedövningen. Narkosläkaren som kom var riktigt trevlig, det är så man önskar att alla läkare var! Kände av lokalbedövningen men inte mer än så & sen var allt på plats (snacka om att jag hade oroat mig över eventuell smärta i onödan!). Tog ungefär 20 minuter innan bedövningen började ta & jag försökte vila så gott jag kunde men började frysa något fruktansvär så det var svårt. P höll koll på värkmonitorn & frågade om jag inte hade ont, -nej, inte alls svarade jag, hurså? -Näe, jag bara undrade för du har en jättevärk just nu.... :D
(Här var det skiftbyte igen - så tråkigt, för hon som vi hade haft hela eftermiddagen/kvällen var helt underbar & vi fick världens sämsta barnmorska istället.....)
Gick inte lång stund innan det började trycka på nedåt. Var öppen 10 cm & det var bara att börja krysta. Kämpade på ett bra tag, provade olika ställningar - men till slut var det som att luften gick ur mig. Försökte berätta för barnmorskan att jag inte hade några krafter kvar men nej, nej, det hade jag visst enligt henne & detta skulle gå så bra & smidigt så (tänk vad fel hon hade). Kämpade på ett tag till innan jag sa stopp & då kom en läkare & beslutade om att lägga en sugklocka för att hjälpa till. Nu ramlade det in massor med folk på rummet, tror det var 5-6 personer. Läkaren började med en mindre sugklocka (en s.k "Kiwiklocka") men fick snart byta till en annan, större tror jag det var. En barnmorska hävde sig på min mage (detta var det värsta under hela förlossningen). Två undersköterskor stod vid mina ben & tryckte dem uppåt. Här någonstans kopplar jag bort allt & tänker att de får göra vad de vill, bara de får ut ungen snart. Läkaren sa åt mig att ta i för kung & fosterland en sista gång - & sagt och gjort & ut kom en mörkhårig stor bebis som de slängde upp på min mage en kort stund innan de sprang ut med henne (tydligen var hon lite slö när hon kom ut). P blev tillsagd att följa med ut & under tiden kom moderkakan ut & de började inspektera eventuella skador. Såg på deras miner att något inte var bra, frågade hur illa det var men fick inga svar. En barnmorska kom & frågade om jag ville veta vad det blev & jag sa - Det blev väl en kille? -Nehej du, det blev en tjej, en stor & lång tjej! Sen kom P in & hade världens största leende på läpparna & var helt lyrisk över att det blev en tjej. Fick pussa på henne en stund, sen kom läkaren tillbaka & berättade att jag skulle upp på operation för de ville inte sy mig där. Normalt hade jag nog brytit ihop (är rädd för allt med operationer) & gråtit ihjäl mig men slog nog ifrån mig det hon sa & kunde inte sluta titta på våran dotter & tänka att vad de än skulle göra så var det värt det. Fick vara kvar på Förlossningen i 1½ timme innan de hämtade mig för operation, hann amma lite också, skönt att jag hann det innan vi skiljdes åt. Väl uppe på operation frågade om jag kunde få bli sövd (de tänkte lägga en annan spinalbedövning annars) & det gick bra. Somnade med en så skön känsla, att när jag vaknade nästa gång så skulle allt detta vara över & jag skulle få träffa P & Line. Fick ligga på uppvaket någon timma eller så, tjatade hål i huvudet på sköterskan som skulle hålla koll på mig att jag ville till BB. Kl 06.00 fick jag äntligen träffa P & Line igen, de hade varit kvar på Förlossningen & myst hela morgonen. Ja, det var väl det som hände när Line kom till världen, 5070 gram tung & 55 cm lång. Vi åkte hem dagen efter & det var underbart. Idag är hon 23 dagar gammal & helt underbart vacker. <3
/C
Ska ta mig tid någon dag!
Har fullt upp med Line om dagarna så har inte riktigt tid att sitta vid datorn så värst länge nu för tiden. Håller på att skriva en förlossningsberättelse & ska lägga ut några bilder när jag får lite mer tid! Hoppas ni har tålamod att vänta lite till!
/C
/C
